Le åt allt

En kista med hans gitarr på, en gitarr gjord av rosor och hans vacka bild.
Det var det första man såg när man kom in i kyrkan.
Man kännde verkligen hur sorgen och saknaden av honom fanns inom alla då.

Kyrkklockorna slog och man insåg då att det inte var en dröm. 
Samtidigt kom hans närmaste anhöriga in på ett led.
Det gick inte att gå miste om deras saknad till honom.
De spelade en av hans favorit låtar. Många tårar började komma ned från allas kinder.

Psalmerna som sjöngs var som gjorde för honom.
Ena psalmens budskap var : " Du är världefull, gud accepterar dig ändå, låt ingen annan säga något annat. "
Han var lite annolunda, men så snäll och underbar som ingen annan.

När prästen sade att det har gått precis ett halvår sen han försvann har man inte insett att det är sant.
Prästen sade några vackra ord som rörde alla inne i kyrkan, ord som var gjorda för honom.

Alla låtar som spelades var hans favorit låtar.
De spelade bland annat Gun's and Roses låt - Bed of roses.
Kistan var full med rosor och man tänkte på alla roliga minnen med honom.

När man fick gå fram och lägga sin ros bevid kistan var det verkligen många som inte kunde hålla in tårarna.
Det var som om alla insåg nu, att han är borta, för evigt på jorden.

När man fick gå ut och krama föräldrarna var lite skönt, men ändå så tungt att veta för dem att deras enda son är borta. Att deras enda son inte fick bli mer än 21 år. 
Att det varit någon som mördat honom.
Att saknaden och sorgen alltid kommer att finnas efter honom.

Jag säger som prästen sa:
" Vi är inte här för att säga farväl, vi kommer att ses igen "